Ibland blir bilder fina först när man sätter in dem i ett sammanhang. Kanske är detta en sådan bild. Jag och Michael Öhman hade rest Lettland och Litauen runt i en dryg vecka, med start från Rigas flygplats. Nu var vi tillbaka i Riga, lätt omtumlade, fascinerade av en ny del av Europa, men framförallt dödligt trötta på varandra. Som man blir med vem som helst förr eller senare efter att ha tillbringat all vaken tid tillsammans. Så när jag den första tidiga morgonen i Riga ville bese innerstadens marknad var inte Michael sen att deklarera sovmorgon, vilket passade mig ypperligt.
Allt hände samtidigt och jämt i Lettland på den tiden, det vill säga för tre år sedan. Nu är det betydligt dystrare ekonomiska tongångar, men då fanns inga bekymmer och inga projekt var för stora. City kändes som en riktig metropol i tyngd med Wien eller Madrid, och skyskraporna stod som spön i backen på floden Daugavas södra bädd. Samtidigt var allt vackert och gammalt omhändertaget och upprustat. Det sprutade framtidstro ur öronen på lettländarna och varenda kvinna under fyrtio år gick i högklackat, om de så skulle ut med soporna.
Och samma visa var det på marknaden. Vi snackar t-shirts med 50 Cent och Eminem. Vi snackar Ray-Bans. Vi snackar all möjlig skit som blänker och glimmar.
Men.
Inte på hela marknaden. För längst bort, närmast stationen, fanns några kvarter som tycktes fullkomligt orörda av allt som hände omkring dem. Gubbarna som stod där i keps och jackor och rökte kunde mycket väl fortfarande ha varit omedvetna om att Lettland frigjorts från Sovjet ett tiotal år tidigare. De sålde sina muttrar och spikar som de alltid gjort. Eller så sulade de om skor som de alltid gjort, polerade möbler, reparerade verktyg, krängde munstycken till duschar. Som de säkert alltid gjort.
Jag var ensam kund där, just då. Det var härligt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar