Indien

Fokus på valet i Indien

Den 16 april inleddes valet i världens största demokrati!? Fast det där med demokrati kan ju alltid diskuteras… Nåväl, 714 miljoner indier är röstberättigade och ska tillsammans rösta fram 543 parlamentsledamöter (det finns faktiskt 545 platser, men två är reserverade åt anglo-indiska ledamöter och kan röstas fram av presidenten). Inte helt otippat tar ett sådant omfattande val tid och i dagsläget är preliminärt datum för röstresultat den 16 maj.

Indiens parlament kallas Sansad och består av presidenten (som för tillfället är en kvinna vid namn Smt. Pratibha Devisingh Patil – va nu 17 Smt står för?) samt två kammare: Rajya Sabha (överhuset) och Lok Sabha (underhuset). Det är till Lok Sabha som folket röstar var 5e år. Rajya Sabha i sin tur består av representanter från de olika delstaterna/regionerna och är ett indirekt folkvalt organ, men har tyvärr inte blivit speciellt klok över hur dessa val sker.

Kampen om makten står framförallt mellan det största partiet INC, Indian National Congress, eller på svenska, Kongresspartiet, som innehar makten sedan 2004 och det näst största partiet BJP, Bharatiya Janata Party, ett hindunationalistiskt parti som senast innehade makten under perioden 1998-2004. Men det finns även en rädsla bland ”marknadsvänner” att valet ska vinnas av så kallade ”Third front”, en koalition av vänstertrogna kommunister och små regionala partier.

I de få svenska medier som rapporterar om valet finns det föga matnyttigt att läsa om, men lyfter man blicken bortom Sveriges mediegränser så ljusnar det lite. I indiska tidningar och bloggar debatteras det flitig om det pågående valet och jag förstår det som att det är ett väldigt viktigt val som landet står inför. Det finns ett utbrett missnöje mot den sittande regeringen. Framförallt riktas skarp kritik mot hur regeringen hanterar säkerhetsläget i Indien, innefattande framförallt Kashmir-Pakistan-frågan men också terrordådet i Bombay den 26 november förra året. Likaså har rådande finanskris gjort människor arbetslösa också i Indien, vilket skapar stort missnöje, även om Indien tydligen inte anses lika drabbat av krisen som andra delar av världen.

Men i skrivandets stund verkar det även som att ett orosmoln på himlen är maoiströrelsen, som kämpar å fattiga bönders vägnar, bland annat genom att hota valdeltagare med att hugga händerna av dem om de röstar. Tydligen har denna rörelse både i dagsläget och tidigare gjort sig skyldiga till omfattande attacker på civilbefolkningen. För att förhindra fler attacker har man därför placerat ut någonstans mellan 2-10 miljoner extra säkerhetsvakter (siffrorna varierar) kring vallokalerna. Hm…här får jag faktiskt lite huvudbry, har researchat lite om denna rörelse och hittar spår av den såväl i Peru som Nepal. Det är en rörelse med rötterna i Maos Kina, marxistiska inslag såklart, men fattar faktiskt inte grejen med att de härjar i Indien, hittar liksom ingen klockren koppling. Okej att Nepal ligger ett stenkast bort, men ändå… Tobbe, Ida, Thomas…någon idé??

Slutligen ett litet tankeexperiment: Ett puttrande missnöje i Indien, som för övrigt är ett av världens mest terrordrabbade land + Pakistan som granne i nordväst + Afghanistan som angränsande granne i norr + Nepal i nordöst + Bangladesh och Burma i öst + Sri Lanka i söder = ???

Ja, det krävs faktiskt inte en pessimist för att konstatera att det måste vara svårt att upprätthålla vad som ändå brukar ses som världens största demokrati.

Sandviken - staden utan slogan

Helgen den 13-15/3 spenderade undertecknad i en trevlig liten stad 496 km från Göteborg, vilket föranleder denna veckas Fokus på...

Värt att veta om Sandviken:

• Sandvikens kommun omfattar ett stort stycke av Gästrikland, från Kungsberg i norr till Gysinge i söder. 1971 sammanfördes de tidigare landskommunerna Järbo, Ovansjö, Årsunda, Österfärnebo, Storviks köping samt Sandvikens stad till en enda kommun - Sandviken. Gemensamt för hela området har bl a varit järnets ekonomiska betydelse.
• Kommunens yta uppgår till 1 165 km².
• Läge: Longitud 60° 37 min N Latitud 16° 47 min Ö
• Centralorten i Sandvikens kommun är inte helt otippat Sandviken.
• Folkmängden i Sandvikens kommun den 31 december 2008 var 36 879, vilket innebar en ökning med 257 personer. Några röster från nyinflyttade vittnar om att Sandviken är en ”trevlig stad med bra bandy”, har ”vettiga huspriser” och ”roliga aktiviteter för barn”.
• Sandviken växte upp kring Sandvikens Jernverk, skapat av den s.k. ”Konsuln” eller Göran Fredrik Göransson (mycket Göran för pengarna). Förebilden till Sandviken sägs ha varit staden Chicago, Illinois, som Göran Fredrik Göransson blivit rätt impad av under sitt besök där år 1838. Marken där Sandviken är anlagt tillhörde Göranssons bruk i Högbo. Göransson var för övrigt den förste i Sverige som använde sig av den s.k. Bessemermetoden, som ska vara en fiffig metod för stålframställning.
• Sandviken har danska Nakskov, finska Varkaus, norska Rjukan och estniska Rakvere som vänorter (kanske något för nästa Fokus på…?)
• Sandviken saknar slogan, till skillnad från många andra svenska städer.
  
• Ralph Erskine heter den arkitekt som designat flertalet byggnader i Sandviken. Enligt delar av lokalbefolkningen handlar det om ganska fula, plastiga historier. Samme man har också skapat ”Läppstiftet” i Göteborg.
• Apropå byggnader så finns många gamla bruksbostäder kvar i Sandviken, med sina karaktäristiska gula fasader och röda fönster och knutar.

  

• Kända personer som har sitt ursprung i eller anknytning till Sandviken är exempelvis Tomas Ledin, Totta Näslund, melodifestivalvinnaren Malena Ernman och skidåkaren Emil Jönsson . Tomas Ledin släppte för övrigt under januari i år sin låt ”Håll ut” gratis på www.tomasledin.com. Generöst.
• Apropå kända personer så var Geena Davis som tonåring utbytesstudent i Sandviken och gick på Hammargymnasiet. Hon bodde under denna tid hemma hos Rune och Karin Sundelius. Geena Davis lovade att bjuda över paret Sundelius till Los Angeles ifall hon skulle bli en filmstjärna, men några

  

  flygbiljetter har hon ännu inte lyckats hosta fram. Inte generöst.
• Filmen Främlingen från skyn, med Gösta Prüzelius aka Reidar Dahlén från Rederiet, i rollen som nygifte herr Hagström, spelades bland annat in på Sandvikens Jernverk 1955.

Vad kan man då sysselsätta sig med i Sandviken? Här kommer några axplock på trevliga ställen att besöka:

• Ovan nämnda Högbo Bruk med många gamla byggnader från brukets storhetstid. Här kan man bland annat skåda en gammal s.k. Bessemerkonverter. Vid Högbo Bruk kan man också besöka Björk

  

  & Berries DoftDesignCenter som är en trevlig utställning om parfymframställning.
• Parkbadet och Café Doppet. (Observera att simdynor ej finns för utlåning, däremot kan man köpa armkuddar i receptionen).
• Lillpuben – klassisk, sunkig pub i centrala stan. Frågan är hur bra verksamheten går? Inte utan att man börjar fundera, då puben enligt annons på Blocket är till salu. För 395.000 kronor blir Lillpuben din!
• Sandviken Bingo – pengarna direkt i handen! Chans till 15.000 kronor varje vardag och på söndagar. Plats: Köpmangatan 17, bredvid Systembolaget.

På gång i Sandviken:

• För det lite äldre gardet erbjuds Seniorbio! Den 8 april visas Arn. Biljettpriset är 50kr och då ingår även kaffe med en liten kaka.
• På Barn- och Familjemusikfestivalen den 28 juni gästas Högbo Bruk av 2008 års vinnare av Idol, Kevin Borg.
• I maj 2009 invigs nya arenan Göransson Arena, som blir en enorm inomhusarena med plats för 9000 personer och en isyta på 67x111 meter, vilket motsvarar 4 ishockeyplaner.
  

Som ni ser finns det något för alla i denna stad. Så, gott folk: när tänker ni åka till Sandviken? Och, viktigast av allt, vilken slogan tycker ni att Sandviken borde ha?

Tanzania revisited

Uppföljning från gårdagens planlösa inlägg om Tanzania. Är inne och kollar lite flygstolar för skojs skull och det verkar dessvärre rätt dyrt och lite krångligt att ta sig dit. 2 byten och 8000 kronor per huvud verkar det kosta, i alla fall hos Mr Jet. Och Mr Jet, han brukar veta vad han talar om. Tydligen flyger man via Nairobi - och dit borde det väl finnas billigare flyg än så - eller vad säger Kenya-experten Thomas?

Precis som för Indien verkar svensk höst och vinter vara bästa tiden att åka om man vill undvika regnet, lite beroende på vart man är i landet. Det är ju safari som är den stora turistprylen där och det skulle ju vara grymt givetvis - men frågan är om inte en slumpmässig tur på landsbygden kan vara minst lika kul. Människorna i G-P:s reportage verkar balansera på en knivsudd, mittemellan desperation och frihet. De trillar nog över i desperation rätt mycket, särskilt när det är torka. Själv gillar jag frihet.

Blir ni sugna på att resa dit?

Zan + Tan = Tanzan

Mycket kort inlägg från en trött men resesugen hjärna. Läste ni artikeln om Tanzania i G-P idag? Om inte, så gör det omedelbart. Väldigt välskriven, väldigt intressant, väldigt fina bilder. Tanzania består egentlgien av två forna stater, Tanganyika och Zanzibar som tillsammans bildade en union i mitten av 60-talet. Landet hade en och samma president under mer än 20 år, en president som hade som mål att ena alla folkgrupper i landet. Det lyckades han förträffligt med, det är ett politiskt stabilt land. Vad han missade var den ekonomiska utvecklingen. Det är därför ett oerhört fattigt land, men utan större slitningar folkgrupper emellan.

Sverige har genom åren bombarderat Tanzania med bidragspengar, mest för att landet var socialistiskt under en massa år. Frågan är hur mycket av den pengarna som verkligen nått sin rätta destination. Bara 2 procent av folket på landsbygden har elektricitet till exempel.

Resten får ni läsa själva. Undrar just hur man tar sig dit på ett enkelt sätt.

Dear Mr Luedenball

Nyss hemkomna från Berlin och jag får nog lova att påstå att staden levde upp till och kanske till och med överträffade de högt ställda förväntningarna. Vi har haft det hur bra som helst.

Men det började katastrofalt. Flyget skulle avgått från Säve strax innan två på eftermiddagen, men istället kom vi inte i väg förrän en stund efter åtta på kvällen. Vi fick dessutom sitta inuti planet och ovisst vänta i tre timmar innan vi kom iväg. Min blodådror i tinningen bultade rätt ordentligt och jag fick lägga band på mig för att inte bete mig som en komplett idiot. Om du frågar Ida betedde jag mig nog som en idiot trots allt. Bankade lite i flygplanssätet etc etc.

Som grädde på moset hade vår hotellreservation inte nått hotellet, men som tur var (resans första positiva grej) fanns det ändå plats för oss i två dubbelrum i det lilla mysiga vandrarhemmet slash hotellet i nordöstra delarna av Berlins innerstad, Prenzlauer Berg. Det satt en lapp till oss i receptionen när vi dök upp, adresserad till mig. Åtminstone tror jag det, för det stod Dear Mr Luedenball på kuvertet, och det är kanske så man stavar Lundvall i Tyskland?

Nu rann på något vis all irritation av oss (mig) för nu var vi ju framme. Klockan var mycket men vi var hungriga - lyckligtvis låg en hederlig tysk restaurang tvärs över gatan, där vi åt, ja just det, schnitzlar. Ett trevligt panerat slut på dagen.

Det var egentlgien först dagen efter som vi insåg hur rätt vi hade hamnat. Prenzlauer Berg är bohemernas och konstnärernas del av staden; här finns fler gallerier än gatstenar och fler second hand-butiker än vad man mäktar med under en eftermiddag. Ida var i sjunde himlen och valde till och med bort sin favoritsysselsättning vila framför att strosa omkring bland de små butikerna med snygga, fulsnygga och fula kläder och accessoarer i.

Men större delen av dagen sightseeade vi trots allt. Vi passerade Brandenburger Tor - den forna porten mellan Öst- och Västberlin. Den var mindre än tippat. Vi åkte buss nerför östtyskarnas paradgata Unter den Linden. Vi beskådade det futuristiska tornet Fernsehturm i det kyliga diset. Vi gick på inte mindre än två muséer: ett konstmuseum tillägnat den spanska surrealisten Salvador Dalí (han är grym) och ett museum om livet i DDR. Jag och Michael provade att sitta i en klassisk Trabant. Det var trångt.

Kvällen tillbringade vi på rysk restaurang, drickande georgiskt vin och ätande fyrarättersmeny. Petra var skeptisk till en början men jag tror att vi lyckades få henne att se storheten i maten på Restaurang Pasternak, där för övrigt kyparen imponerade stort på oss alla.

Lördagen var trevlig även den. Jag och Michael inledde dagen med ett joggingpass i snöslasket. Därefter blev det äkta tysk frukost på ett slitet hak i närheten av där vi bodde. I kombination med den mäktiga ryska måltiden från kvällen innan, stod vi oss rätt fint resten av dagen på detta. I övrigt kunde vi konstatera att det är roligare i öst än i väst i denna stad. Västtyskarnas paradgata Kurfürstendamm var inget märkvärdigt även om det var kul att beskåda en klocka som kostade 1,2 miljoner kronor i en av de fashionabla affärernas skyltfönster. Tacka vet jag då turkarnas område i staden, Kreutzberg. Ett skönt område med förvånansvärt få turkar för sitt rykte. Vi letade länge efter ett kombinerat konditori/frisersalong där Ida och Petra hade tänkt sig klippa luggen (om de hade vågat), men tyvärr förgäves. Vi besökte även de sorgliga resterna av berlinmuren. En otäck hågkomst av ett av vår samtids allra mest sanslösa panikåtgärder.

Kvällen tillbringade vi på Der Frannz, en rockklubb i Prenzlauer Berg. Efter ett besök i den intilliggande baren (där Petra beställde in drinken Latin Lover till Michaels stora förtret) steg vi in i konsertlokalen där Texasbandet The Secret Machines skulle spela. Det gjorde de också och det var en bra spelning. Framför allt är det kul att se hur folk i andra länder beter sig på konsert. Här kunde vi konstatera att de gör ungefär som vi i Sverige, fast med mer sväng på huvudet. Killen som stod bredvid mig var en hårsmån från att skalla mig vid ett flertal tillfällen. Det var som att ha en levande torktumlare bredvid sig.

Berlinhelgen avslutades stilenligt med loppmarknad i Mauerpark (murparken), där Ida köpte ett par svartvitrandiga vuxensockiplast. Jag var på vippen att köpa en liten tavla men besinnade mig. Jag vet ju inte hur man sätter upp en tavla ens en gång.

Flyget hem gick smärtfritt.

Det finns ingen anledning att inte åka till Berlin. Så gör det.

Knepiga namn

Namn på huvudstäder är något som facinerat mig genom alla år. Vet inte vad det är för mening med att känna till de olika ländernas huvudstad, utan man skulle väll närmast kunna kalla det för "värdelöst vetande". Hur som helst har jag en liten dröm om att en dag kunna rapa upp alla dessa huvudstäder. Min uppfattning är att det krävs en stor skopa tålamod när man ska ta sig an många städers bokstavskombinationer. Jag brukar ofta köra fast när jag kommer till något av de där "stan-länderna" söder om Ryssland. Det känns många gånger rätt meningslöst att försöka uttala huvudstadens namn när jag knappt vet hur jag ska uttala landets namn! Vet inte om det var så att jag satt och sov på mellanstadiet då vi tragglade sch-ljud, sj-ljud samt kort och lång vokal. Här nedan följer en lista över huvudstäder som jag inte kan uttala. Åtminnstone skulle jag inte göra det med akuratess.

Kampbodja-Phnom Penh
Sir lanka- Sri-jayawardenapura (Denna är jobbig!)
Buthan-Thimpu
Turkmenistan- Asjchabad
Tadzjikistan-Dusjanbe
Kirgizistan- Bishkek
Armenien- Jerevan
Mauretanien- Nouakchott
Burkina Faso- Ouagadougou (Har tränat en del på denna stad, så jag tycker att jag kan uttala den hyggligt)
Kamerun- Yaoundé
Centralafrikanska republiken- Bangui
Honduras- Tegucigalpa

Sedan finns det givietvis en och annan huvudstad vars namn jag gärna lägger på tungan. Nedan följer en lista över sådana:

Mali- Bamako
Liberia- Monrovia
Elfenbenskusten- Yamoussoukro (Egentligen skulle nog denna stad plattsa på listen ovan också, men när bokstäverna hamnar rätt så låter de rätt gött!)
Tchad- N`Djamena (Minns att denna huvudstad var bland de första jag lärde mig i Afrika om man bortser från de länder som gränsar till Medelhavet)
Ekvatorialguinea- Malabo (Tänker på Malaco när jag läser Malabo, vet inte om det är därför det smakar så bra i munnen).
Gabon- Libreville (Är en förklaring ens nödvändig)
Kongo-Brazzaville (Se föregående kommentar)
Somalia- Mogadishu (Provsmaka!)
Tanzania- Dodoma
Burundi- Mujumbura
Malawi- Lilongwe (Definitivt topp 3)

Okej, det finns kanske några roliga i de andra världsdelarna också:
Tonga- Nukú alofa
Förenade arabemiraten- Abu dhabi

Huvudstäder var alltså ämnet. Nu är ordet fritt!

...Belgien

Om tre veckor bär det för min del av till Belgien och mer specifikt Bryssel. Så vad vet jag då om detta land? Väldigt lite inser jag. Det tillhör Europa (vilket ju är en väldans tur att jag vet…), Bryssel figurerar som huvudstad, landet torde vara en hel del mindre till ytan än Sverige, det gränsar till…hm…Luxemburg, Nederländerna, Tyskland (kanske…hjälp någon?), jag vill ha det till en monarki, EU styrs mer eller mindre därifrån (även Luxemburg och Strasbourg är med i leken), man snackar en hel del franska där (känns så där bra att jag valde tyska på gymnasiet…bonjour…das europaaa parliamente..danke…spännande), har ibland funderat på om Bryssel har något med brysselkålen att göra eller om det bara är en dålig skröna. Med dessa omfattande baskunskaper tänkte jag därför att det nog är idé att fördjupa sig lite, så den som vill är inbjuden till en faktaspäckad läsupplevelse!

- Belgien består av tre regioner; Flandern i norr, Vallonien i söder och Bryssel någonstans där mittemellan.
- Förutom gräns mot Nederländerna, Luxemburg och Tyskland insåg jag att landet ju också har gräns mot Frankrike i söder och även innehar kust mot Nordsjön.
- Franska är inte ensamt det officiella språket utan såklart också nederländska (flamländska den som vill) samt tyska.
- Siffrorna varierar men mellan 75-80 % är katoliker, protestanter och övriga 20-25 %.
- Nu är det bekräftat, Belgien är en monarki, Kung Albert II är den lycklige innehavaren av tronen.
- Kung Albert verkar för övrigt inte vara en alltför älskvärd prick, enligt mycket tillförlitliga aftonbladetkällor har han vid ett flertal tillfällen anklagats för att vara pedofil, då han i sin ungdom deltog på sexpartyn som slutade i orgier med barn.
- Landets premiärminister är för den som inte har koll kristdemokraten Herman Van Rompuy. Han är färsk på posten då han tillträdde 30 december 2008. Hans tillträde skedde efter att förre premiärministern tillsammans med hela regeringen kastade in handduken till följd av en skandal, som stavas regeringen försökte påverka utgången i en bankkonkurs. Finanskrisen någon?!
- I landet huserar dryga 10 miljoner invånare på en yta av strax över 30 000 kvkm. Tål att jämföras med Sveriges dryga 9 miljoner invånare på knappa 450 000 kvkm!
- Sverige har goda handelsförbindelser med landet, som sträcker sig tillbaka ända till 800-talet då våra kära vikingar nådde Belgien. Kanske var det inte så hjärtligt just då eftersom vikingarna är kända för sina grymma erövringståg men från och med Hansaförbundets framväxt under medeltiden tinade relationen upp.
- Skall enligt uppgifter finnas ca 300 svenskrelaterade företag i Belgien där Atlas Copco (som för övrigt tillverkar tryckluftsutrustning, generatorer och annat smått och gott) i Antwerpen tydligen är allra störst.
- Ca 7000 svenskar bor i dagsläget i Belgien.
- Jobbmöjligheterna för svenska lärare är goda, den skandinaviska skolan Waterloo strax söder om Bryssel rekryterar kontinuerligt idrotts- samt geografilärare.
- NATO har lite otippat sitt huvudkontor i Bryssel. (Okej, kanske inte helt otippat då ju Belgien var ett av grundarländerna, men ändå).
- Eftersom jag (till mitt stora förtret) har en del kunskapsluckor inom ämnet historia kan jag inte närmare återge alltför mycket av landets många formativa skeenden. Jag försökte verkligen, började googla på Ceasars galliska krig, keltisk, habsburgska huset, klerikal osv. men blev mest irriterad.
- Kan i alla fall säga så mycket som att Belgien kring 50-talet f.Kr invaderades av romarna och att landet från 1700-talet i tur och ordning varit i händerna på Österrike, Frankrike och Nederländerna, men lyckades bli självständigt år 1830.
- Lärde mig också att namnet Belgien härstammar från belgerna, som tydligen är en keltisk folkstam.
- Enligt svenska ambassaden har fågelinfluensan ännu inte nått Belgien, vilket ju känns betryggande.
- Den kanske mest kände belgaren för oss svenskar är nog Tintins skapare Georges Rémi (Hergé).
- Så till mysteriet med brysselkålen. Det var visst ingen skröna. Brysselkålen, som är den yngsta av våra kända kålsorter, anses härröra från Bryssel där den uppkom genom förädling på 1500-talet. No shit!
- Fenomenalt otippat, för att inte säga helt jäkla otroligt, så ska slutligen också meddelas att signaturrätten så att säga för Belgien tydligen är musslor med pommes frites. Give me a break, kan den kombinationen ens vara laglig?

Så långt om Belgien alltså, nu återstår för mig att spana in Bryssel mer i detalj och undersöka den politiska strukturen inom EU. Tvivlar på att jag finner något av värde att publicera i bloggen, men man vet ju aldrig. Europaparlamentet kanske är ett sexigare resmål än vad man kan tro, men som sagt det återstår att se.

Melli Chipmatt!

Kort resumé från Kambodja och Vietnam där mina föräldrar spenderat tre veckor över jul och nyår:

• Man kör inte bil där, man kör moppe. Det går 100 moppar på en bil enligt säkra källor. Eller om det var motorcyklar.

• Angkor Vat är lite överskattat, åtminstone på bild. Såg ut som ett stort jain-tempel ungefär.

• Men det är snyggt med lite gammal mossa på tempel. Och hela Kambodja formligen kryllar av tempel.

• Det kostar typ 60 spänn att låta måttsy upp en skjorta. Och öl kostar enåfemtio ungefär.

• Vädret är inte att lita på den här tiden av året. Men det är inte hela världen.

• De är hyfsade på engelska - i teorin. I praktiken är de urusla, på grund av grava uttalsproblem. Merry Christmas blir Melly Chipmatt.

• Saigon är en intensiv stad som är väl värd att besöka. Gatorna är dock sanslöst svårkorsade på grund av alla moppar. Eller om det nu var motorcyklar.

• Folk är fattiga men liksom inte desperata. Det är en go stämning så att säga, och rånrisken är minimal.

• De har tuppfäktningar där tupparna är utrustade med knivar på sporrarna. Den förlorande tuppen får finna sig i att befinna sig på grillen inom några få minuter efter den ödesdigra förlusten.

• Jag är sugen på att åka dit.

Loppmarknad i Riga

Ibland blir bilder fina först när man sätter in dem i ett sammanhang. Kanske är detta en sådan bild. Jag och Michael Öhman hade rest Lettland och Litauen runt i en dryg vecka, med start från Rigas flygplats. Nu var vi tillbaka i Riga, lätt omtumlade, fascinerade av en ny del av Europa, men framförallt dödligt trötta på varandra. Som man blir med vem som helst förr eller senare efter att ha tillbringat all vaken tid tillsammans. Så när jag den första tidiga morgonen i Riga ville bese innerstadens marknad var inte Michael sen att deklarera sovmorgon, vilket passade mig ypperligt.

Allt hände samtidigt och jämt i Lettland på den tiden, det vill säga för tre år sedan. Nu är det betydligt dystrare ekonomiska tongångar, men då fanns inga bekymmer och inga projekt var för stora. City kändes som en riktig metropol i tyngd med Wien eller Madrid, och skyskraporna stod som spön i backen på floden Daugavas södra bädd. Samtidigt var allt vackert och gammalt omhändertaget och upprustat. Det sprutade framtidstro ur öronen på lettländarna och varenda kvinna under fyrtio år gick i högklackat, om de så skulle ut med soporna.

Och samma visa var det på marknaden. Vi snackar t-shirts med 50 Cent och Eminem. Vi snackar Ray-Bans. Vi snackar all möjlig skit som blänker och glimmar.

Men.

Inte på hela marknaden. För längst bort, närmast stationen, fanns några kvarter som tycktes fullkomligt orörda av allt som hände omkring dem. Gubbarna som stod där i keps och jackor och rökte kunde mycket väl fortfarande ha varit omedvetna om att Lettland frigjorts från Sovjet ett tiotal år tidigare. De sålde sina muttrar och spikar som de alltid gjort. Eller så sulade de om skor som de alltid gjort, polerade möbler, reparerade verktyg, krängde munstycken till duschar. Som de säkert alltid gjort.

Jag var ensam kund där, just då. Det var härligt.

Ekvatorn och alla hennes kompisar

På förekommen anledning (Kampala-versus-Nairobi-problematiken) kollade jag lite i kartboken. Man kan göra ganska intressanta resor (åtminstone i tanken) om man följer någon av de fiktiva linjer som går horisontellt runt jorden, dvs ekvatorn, vändkretsarna och polcirklarna. När man kollar vilka länder respektive linje egentligen passerar står det helt klart att det råder en förskjutning till det norra halvklotet på vår planet. Det är där nästan all action finns - åtminstone nästan allt folk. Kanske just därför man ska bege sig till södra halvklotet?

I östlig riktning, och med utgångspunkt från Europa/Afrika passeras följande länder på de olika linjerna. Läs, kolla kartboken och dröm!

Norra polcirkeln: "Vodka-resan"
Norge
Sverige
Finland
Ryssland (hur länge som helst)
USA (Alaska)
Kanada (också i en evighet)
Danmark (Grönland)
Island (den allra allra översta toppen på ön)

Kräftans vändkrets: "Öken-resan"
Västsahara (som politiskt tillhör Marocko)
Mauretanien
Mali
Algeriet
Niger
Libyen
Egypten
Saudiarabien
Förenade Arabemiraten
Oman
Indien (i trakterna av Ahmedabad)
Bangladesh (första vattenstoppet...)
Burma
Kina (södra delarna)
Taiwan
USA (Hawaii - ett skönt slut)

Ekvatorn: "Höftsvängar-resan"
Sáo Tomé och Principe
Gabon
Kongo-Brazzaville
Kongo-Kinshasa
Uganda
Kenya
Somalia
Indonesien
Kiribati (i Söderhavet)
Ecuador
Colombia
Brasilien

Stenbockens vändkrets: "Naturfolks-resan"
Namibia
Botswana
Sydafrika
Mocambique
Madagaskar
Australien
Franska Polynesien
Chile
Argentina (norra)
Paraguay
Brasilien (enda landet som passeras av två linjer)

Södra polcirkeln: "Pingvin-resan"
Antarktis